tolv: den barnsliga kärleken reste detta kors

Engelska Parken, snart faller löven igen, stilla, tyst, som i andakt.
Alla dessa enorma gravstenar, storstilade verser, titlar, porträtt, allting andas förnämlighet -
och så du,
stillsamt vilande enbart och icke annorstädes än i Erik och Andreas Lidmans familjegrav i Österjörn.

Jag skall resa dig ett monument som inte liknar något annat,
jag skall vårda ditt liv, inte din död.
I graven är du icke. Jorden har tagit dig åter, Norrlands myrjordar och skogar
himmel sjö och hav nu är ni ett.
Ditt väsen löper längsmed meridianerna till Jordens alla,
till de små och värnlösa.

Finge jag bara en bråkdel av din stämma.